Den här bollen sprang jag i. Det var jätte roligt

Gullig valp va???

FAKTA OM HOVAWART.
Str:	Stor
Aktivitetsbehov:	Stort
Pälslängd:	Langhårig
Behov av pälsvård:	Medel
Allergivänlig:	Nej
Generell beskrivning: Hovawarten, enligt historien, är en bofast, tysk hundras, som redan under medeltiden var nämnd i handskrifterna. Efter dess har det inte funnits några upplysningar om hovawarten, förrän början av förra århundradet då några hundvänner åter igen började avla på denna ras. En rasstandard och en sträng avelsorder framställdes. ”Rassezuchtverein fur Hovawart-Hunde e.v. (RZV)” (rasklubben för hovawart) Första och största avelsbokförande klubb innan VDH (tysk kennelklubb) lade mycket vikt på sundhet och karaktär av de hundar de avlade fram. Väldigt tidigt och mycket tidigare än andra rasklubbar har denna klubb jobbat emot t ex HD. Hovawarten är en av de friskaste hundraser vi har. För att kunna realisera målet med avel på internationell nivå, etablerade RZV 1983 tillsammans med andra hovawartklubbar från Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Österrike och Sverige den internationella hovawart Federation (IHF). Nu är också Frankrike, England, Belgien och USA medlem. Den norska Hovawartklubben stiftades 1983. Hovawarten som den framstår idag är en behaglig familjehund och en härlig kompis när det gäller hundsport. Pga. av dess säkra väsen och den stora lärovilligheten är det möjligt att utbilda dem till räddningshundar, ledarhundar och brukshundar. Hovawarten har lång och riklig päls men pälsen är likväl enkel att sköta. Hovawarten behöver redan från början en god kontakt med ”sin” familj för att kunna utveckla alla de goda egenskaper som finns i den. Hovawarten har stor tolerans med barn, med det är viktigt att lära barnen hur de ska umgås med hunden. Vakenheten och vaktinstinkten är väldigt väl utvecklat utan att den behöver skälla hela tiden. Den är en obestridlig väktare över gård och hus. Hovawarten är en idealisk huskamrat om han får tillräckligt med plats och rörelse. Det är inte nog med hage, den behöver motion och träning varje dag. Det är svårt att ”utbilda” en hovawart men man måste ha kontroll över en så pass stor och kraftig hund så att den kan bli en trofast följeslagare till familjen.
Rasstandard: Ursprungsland Tyskland. Hovawarten är en kraftig, medel stor, rektangulär och långhårig brukshund. Könsprägeln framgår tydligt av huvud– och kroppsform. Mångsidig brukshund. Harmonisk, vänlig och självsäker, med beskyddarinstinkt och mycket bra luktsinne. Med sin harmoniska kroppsbyggnad och stor lojalitet inför familjen är rasen en utmärkt familje– , vakt– skydds– räddnings– och spårhund. Kraftigt huvud med bred, välvd panna, torr. Rak nosrygg, nos och skalltak är parallella och lika långa. Lätt markerat stop, strama och mörkpigmenterade läppar. Svart nostryffel. Ovala eller runda ögon, bruna till mörkbruna. Öron, trekantiga, hängande, högt ansatta med bra avstånd mellan. Räcker till mungipan. Saxbett eller tångbett. Bred, djup kropp och med rymligt bröst. Rak, fast rygg med lätt hällande kryss. God benstomme, raka framben. Mycket muskulöst skulderparti, bra tillbakalagda skuldror, lång överarm, fasta armbågar. Välvinklade bakben med breda muskulösa lår, låga haser. Svansen ska nå nedanför hasen, bäras lågt eller över rygglinjen allt efter sinnesstämning. Fria, jordvinnande rörelser. Lång och böljande päls, bra intilliggande. Rikligt på bröst, ben och lårens baksidor. Bra behäng på svansen. Välpigmenterad hud. Tre färger förekommer, blond, svart med blonda tecken (tecken på huvud, front och benen) och svart. Alla varianter ska ha glänsande och spänstig päls, och färgerna ska vara klara och distinkta. Mankhöjd. Hannar 63 – 70 cm, tikar 58 – 65 cm.

Sån här hund tycker jag är

jätte jätte söt:-)

FAKTA

FAKTA OM SHETLAND SHEEPDIG URSPUNGSLAND/HEMLAND: England BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Shetland Sheepdog eller sheltie, som rasen kallas i dagligt tal, härstammar från små gårdshundar av vallhundstyp med spetsinslag, som kolonisatörerna av Shetlandsöarna förde med sig från Skandinavien, huvudsakligen Västnorge. Under senare delen av 1400-talet kom isländska fiskare till öarna och de medförde egna hundar, också dessa av spetshundstyp. Kombinationen av dessa raser och skotska vallhundar gav med tiden upphov till den speciella ras som kallades "toonie dog". Med tiden kom man att avla in små exemplar av rasen långhårig collie och härigenom skapades den ras, som vi idag känner som Shetland Sheepdog. HELHETSINTRYCK: Shetland Sheepdog är en liten, långhårig, mycket vacker hund av vallhundstyp, med harmonisk och proportionerlig kroppsbyggnad. Den får aldrig vara klumpig eller grov. Karaktäristiskt för sheltie är den rikliga pälsen, som bildar man och krås, det välformade huvudet och det söta uttrycket. VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppslängden, mätt från skulderled till sittbensknöl, skall något överstiga mankhöjden. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Shetland Sheepdog skall vara sund och aktiv, alert, vaken, vänlig och intelligent. Den är tillgiven och uppmärksam mot sin ägare, reserverad gentemot främlingar, men skall aldrig vara nervös. HUVUD: Huvudet skall vara ädelt. Sett uppifrån och i profil skall det likna en lång, trubbig kil, som smalnar av från öronen till nos. Huvudet skall i sin helhet stå i proportion till hundens storlek. Det är den perfekta balansen och förhållandet mellan skalle och nosparti, ögonens form, placering och färg samt de korrekt placerade och burna öronen som ger det karaktäristiska uttrycket Skallparti: Skallen skall vara flat och måttligt bred mellan öronen. Skallens bredd skall stå i proportion till skallens och nospartiets längd. Nackknölen skall ej vara markerad. Skallpartiet och nospartiet skall vara lika långa med mittpunkten vid inre ögonvrån. Skallen och nosryggen skall i profil bilda parallella plan. Stop: Stopet skall vara lätt men tydligt markerat. Nosparti: Nospartiet skall vara väl rundat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart. Läppar: Läpparna skall vara strama och läppränderna svarta. Käkar/tänder: Käkarna skall vara jämna, välskurna och starka. Underkäken skall vara väl utvecklad. Tänderna skall vara starka och slutna i ett perfekt och jämnt saxbett. Korrekt placerade tänder och fulltaligt bett är synnerligen önskvärt. Kinder: Kinderna skall vara flata och mjukt övergå i nospartiet. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, snedställda och mandelformade. De skall vara mörkbruna, med undantag för hos blue merlefärgade hundar, hos vilka ett eller båda ögonen kan vara blå eller ha blå fläckar. Ögonkanterna skall vara svarta. Öron: Öronen skall vara små. De skall vara måttligt breda vid basen och sitta tämligen tätt på huvudet. I vila bärs öronen tillbakalagda. När hunden lystrar förs öronen framåt och bärs resta med framåtvikta tippar. HALS: Halsen skall vara muskulös, väl välvd och av tillräcklig längd, så att huvudet kan bäras stolt. KROPP: Rygglinje: Ryggen skall vara plan med ett graciöst svep över länden. Kors: Korset skall vara gradvis sluttande. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda. Bröstkorgen skall dock vara avsmalnande i sin nedre hälft, för att ge rörelsefrihet åt skuldror och framben. Svans: Svansen skall vara lågt ansatt, avsmalnande och nå minst till hasleden. Svansen skall vara rikligt bepälsad och bäras lätt uppåtböjd. I rörelse får svansen bäras något högre, dock aldrig över rygglinjen. Svansknyck får ej förekomma. EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: Frambenen skall framifrån sett vara raka. De skall vara muskulösa och torra med stark benstomme. Skulderblad: Skuldrorna skall vara mycket väl tillbakalagda. Vid manken är de endast skilda åt av ryggraden, men skulderbladen skall vara snedställda utåt för att ge plats åt de väl välvda revbenen. Skuldrorna skall vara väl vinklade mot överarmarna. Överarm: Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa. Armbåge: Avståndet från manke till armbågsled skall vara lika med avståndet från armbågsled till marken. Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och fjädrande. Tassar: Framtassarna skall vara ovala med kompakta trampdynor. Tårna skall vara välvda och slutna. BAKSTÄLL: Lår: Låren skall vara breda och muskulösa. Lårbenet skall bilda en rät vinkel mot bäckenet. Knäled: Knäledsvinkeln skall vara tydligt markerad. Has: Hasleden skall vara torr, vinklad och lågt ansatt med stark benstomme. Bakifrån sedda skall hasorna vara parallella. Tassar: Baktassar, se framtassar. RÖRELSER: Rörelserna skall vara smidiga, flytande och graciösa med bra påskjut bakifrån. Rörelserna skall täcka mycket mark med ett minimum av ansträngning. Passgång, korsande rörelse, rullande rörelser eller stela, styltiga eller höga rörelser är absolut inte önskvärt. PÄLS: Pälsstruktur: Shetland Sheepdog skall ha s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall vara långt, rakt med grov struktur. Underullen skall vara mjuk, kort och tät. På hals och bröst skall pälsen vara mycket riklig och bilda man och krås. Frambenen skall ha rikliga fanor. Ovanför hasen skall bakbenen vara rikligt pälsbeklädda, men nedanför hasleden skall pälsen vara tämligen kort. Även ansiktet skall ha kort päls. Helt korthåriga hundar är absolut inte önskvärda. Färg: Sobel: Färgen får vara ren eller skuggad i alla nyanser från blekt guldfärgad till mörkt mahognyfärgad, men nyansen i sig skall vara djup. Vargsobel (sobelfärg med grått inslag) och rent grå färg är inte önskvärt. Trefärgad: Intensivt svart på kroppen. Varmt tan-färgade tecken föredras. Blue merle: Klar silverblå färg med stänk och marmorering i svart. Varmt tanfärgade tecken föredras, men avsaknad av sådana skall inte anses som fel. Stora, svarta fläckar, skiffer- eller rostfärgade skiftningar i täckhår eller underull är absolut inte önskvärt. Helhetsintrycket måste vara blått. Tillåtna färger är också svart och vit samt svart med tan-tecken. Vita tecken får finnas hos alla färgvarianter utom svart med tantecken. De vita tecknen får finnas som bläs, halsring, på bröst och krås, på benen och på svansspetsen. Alla eller några av dessa vita tecken är önskvärda (utom hos svart och tan-tecknade hundar). Avsaknad av vita tecken skall dock inte betraktas som fel. Vita fläckar på kroppen är absolut inte önskvärt. STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Idealhöjd Hanhund 37 cm. Idealhöjd Tik 35,5 cm. Avvikelse med mer än +/- 2,5 cm från dessa idealhöjder är absolut inte önskvärt. FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. ALLMÄNT Shetland sheepdog är ett resultat av målmedveten, skicklig avel och en intensiv strid för erkännande och standard. Den ursprungliga sheltien var en utpräglad brukshund från ett kargt klimat på öar i Nordsjön. Bakgrundshistorien är oklar och uppfödarna var från början av den egentliga aveln oense om allt från namn, storlek och utseende. Till Sverige kom Sheltien 1930 och det tog inte särskilt lång tid att etablera rasen. Det dröjde dock ända fram till 1967 innan rasklubben bildades. Idag är rasen väldigt populär i Sverige och det ser inte ut som att intresset avtar, snarare tvärtom. Sheltien är en vacker och livlig hund som besitter en älsklighet och mildhet som är svår att stå emot och de pigga ögonen utstrålar både intelligens och temperament. Rasen passar allt från barnfamiljer till pensionärer, den har något för alla. Rasen kan vara reserverad inför främlingar, men när den väl accepterat dig är den trogen och lojal. Sheltien är för det mesta lättlärd och arbetsvillig. Den är liten och kompakt, men kräver ändå sin aktivering och motion för att må bra. PÄLSVÅRD Pälsen är lättskött. Bad behövs inte så ofta, då pälsen är smuts- och vattenavstötande. Blir hunden lerig och smutsig sköljer eller torkar man helt enkelt bara av de partierna. En valp behöver egentligen inte borstas, men man bör träna in den hanteringen i tid. En vuxen hund borstas ungefär 1 gång i veckan. Bra rekommendationer och instruktioner för pälsvård finns på rasklubbens hemsida. HÄLSA Då Sheltien har en del ärftliga ögonåkommor bör alla hundar undersökas. Valpar undersöks för vissa symtom redan senast vid 10 veckors ålder och avelsdjur behöver undersökas även som vuxna. Följande ärftliga problem hos sheltie ska särskilt observeras av uppfödarna och behandlas nedan: PRA, CEA, HD, distichiasis (felväxande ögonhår), testikelfel, samt skador i hasleder. För övrigt är Shetland sheepdog en relativt frisk ras.

Gullig valp va???

Söta vovvar va???